Kasta slägga
Inom friidrotten är släggkastning en kastgren. Här har ett tyngre klot satts fast i ett handtag med hjälp av en hållbar vajer. Kastet sker i en kastbur ut mot en stor gräsplan. Släggan har lite olika vikt beroende på vem som kastar. År 1887 fastställdes dock männens slägga till att väga ungefär 7,26 kilo medan damernas motsvarande slägga väger 4 kilo. Det vill säga att släggan väger lika mycket som damernas kula. En slägga ska ha en diameter på minst 11 centimeter både för damer och herrar. Vajern kan ha lite varierande längd men ofta är den mellan 1,175 och 1,215 meter lång.
Diskuskastning
När det gäller herrarnas diskus är den 22 centimeter i diameter och den väger två kilo. För damerna är den lite mindre, endast ett kilo tung och 18,2 centimeter i diameter. Kanterna är alltid i metall och diskusens platta sidor måste vara släta och tillverkade i kol-, glasfiber eller plast. Alla dessa diskusmått är hårt standardiserade och i internationella tävlingar kontrolleras diskusarna inför varje tävling samt efter olika rekordnoteringar. Det finns också skivor för nybörjare, och dessa är tillverkade helt i gummi. Dessa används oftast när man tränar inomhus under vintern eftersom att man ofta då endast kastar in i ett nät. Detta på grund av att det ofta är ont om stora inomhusarenor med konstgräs.
När man ska tävla i en modern diskustävling står man som tävlande i en ring av slipad cement och denna har en diameter på 2,5 meter. Den är också omgärdad av ett nät som bara har en öppning mot själva kastarean. Denna area har i sin tur en öppningsvinkel på 35 grader. Om diskusen landar utanför eller på gränserna i arean räknas kastet som ogiltigt. Som kastare måste man inleda kastet stillastående och varken skorna, eller kroppen får nudda marken på utsidan av ringen, eller dess ovansida innan diskusen verkligen har landat. Då får kastaren, på ett kontrollerat sätt lämna ringens bakre halva.