Finnkampen är en tävling som egentligen består av fyra olika landskamper. En av dem är en herrlandskamp, och den andra en damlandskamp. Dessutom finns en flicklandskamp och en pojklandskamp. Alla dessa tävlingar äger rum vid samma tillfälle, men ofta sker senior- och juniorlandskamperna inte på samma arena eller anläggning. Sedan slutet av 1980-talet är Finnkampen den enda kvarlevande A-landskampen inom friidrotten som sport. I de olika seniorlandskamperna är det tre deltagare per land som deltar i varje gren förutom i stafetterna. Där har varje land ett lag som består av fyra olika deltagare. I junior-landskapen deltar dock bara två deltagare per lag och gren.
Denna tävling avgörs vartannat år i Sverige, och vartannat år avgörs den i Finland. Det har dock gjorts en del avsteg från detta när andra större tävlingar har arrangerats i Finland eller Sverige, och om det då krävts mer resurser i just det landet. Rent traditionellt har tävlingarna arrangerats i Sverige under ojämna år, medan Finland har haft de jämna åren. Enligt en annan tradition har också tävlingarna hållits i huvudstäderna Stockholm i Sverige och Helsingfors i Finland. Dock gjordes undantag från detta under åren 1947, 1959 samt 1971. Då arrangerades tävlingarna i Göteborg istället. Under år 1999-2011 var Göteborg också arrangörsort under alla de år tävlingarna arrangerades i Sverige. Under år 2013 flyttades dock tävlingarna till Stockholm igen. Under år 2016 arrangerade Finland tävlingarna och under detta år 
var också första gången Tammerfors, en annan stad än Helsingfors som arrangerade dam- och herrlandskampen.
Den allra första Finnkampen för herrar avgjordes år 1925, och den har sedan 1951 sedan årligen ägt rum. Det var också under 1951 som den första damlandskampen hade premiär.
Under flera år på 1930-talet låg hela tävlingarna nere eftersom att det rådde en idrottslig missämja mellan Sverige och Finland. Det var nämligen som så att den svenska tävlanden Sigfrid Edström gjorde så att en finländsk löpare vid namn Paavo Nurmi blev diskvalificerad för att ha brutit mot IAAF:s amatörregler. Detta var inför OS-tävlingarna i Los Angeles år 1932. Nurmi var här redan sedd som favorit i maratonloppet och detta ledde till en stor konflikt mellan honom samt Urho Kekkonen som var ledare för den finska OS-truppen. Efter OS genomdrev Kekkonen en process där allt idrottsutbyte med Sverige avbröts.
År 1939 återupptogs dock tävlingarna i Stockholm eftersom att olympiska sommarspel skulle hållas i Helsingfors år 1940. Sommarspelen i OS blev inställda eftersom att andra världskriget bröt ut, men Olympiastadion i Helsingfors kom till användning i samband med att landskampen i friidrott mellan Finland och Sverige hölls där år 1940. Under detta år blev dock tävlingarna lite speciella eftersom att också Tyskland deltog som nation. Det innebar att bara två deltagare per nation deltog i varje gren, istället för tre som varit tradition innan. Inga fler tävlingar hölls dock under kriget, utan de återupptogs igen år 1945.